Preskription vid brott
•
Justitieutskottet ställer sig bakom förslag om nya preskriptionstider
Justitieutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag om en ny straffrättslig preskriptionslagstiftning. Bland annat ska alla brott som kan ge livstids fängelse inte preskriberas. Vänsterpartiet reserverar sig mot delar av förslaget.
De nya reglerna innebär i huvudsak att
- alla brott som har livstids fängelse i straffskalan undantas från preskription
- preskriptionstiderna för allvarliga brott förlängs
- preskriptionstiden vid grov fridskränkning och hedersförtryck mot ett barn ska räknas från den dag då målsäganden fyller eller skulle ha fyllt 18 år
- utdömda fängelsestraff inte preskriberas.
Helt andra möjligheter att klara upp äldre brott än tidigare
Den straffrättsliga preskriptionslagstiftningen är närmare år gammal, och det finns enligt regeringen ett behov av att modernisera regleringen på området.
Ett motiv bakom de nuvarande reglerna är att det kan vara svårt att utreda och bevisa brott som har begåtts långt bak i tiden. Genom den forensiska och tekniska utvecklingen finns det dock numera helt andra möjligheter att klara upp äldre brott än tidigare.
Lagändringarna föreslås
•
Preskriptionstid för brott
Hej,
Tack för din fråga!
När ett brott preskriberas innebär det att den misstänkte inte längre kan ställas till svars för det brottet. Preskription av brott regleras i 35 kap. BrB och längden av preskriptionstiden beror på hur långt straffet för brottet är.
Preskriptionstiden är ( BrB):
Två år för brott som kan ge max ett års fängelse,
Fem år för brott som kan ge max två års fängelse,
Tio år för brott som kan ge max åtta års fängelse,
Femton år för brott som kan ge över åtta års fängelse,
Tjugofem år för brott som kan ge livstid.
Brotten mord, dråp, folkmord, terroristbrott och försök till dessa brott har ingen preskriptionstid, om inte gärningspersonen var under 21 år när brottet begicks. Preskriptionstiden för brottet räknas oftast från den dag när brottet begicks eller från dagen effekten av brottet inträffade, om det krävs att en effekt ska ha inträffat innan en påföljd får bestämmas ( BrB).
Preskriptionen kan avbrytas om gärningspersonen häktas och åtalas, men om gärningspersonen frias efter häktningen eller om åtalet avskrivs så räknas preskriptionstiden från den tidpunkt som fastställts enligt och BrB. Det finns undantag i BrB
•
Preskription
Preskription (lat. praescriptio), är en juridiskt term som betecknar när enstaka rättsliga resultat upphör för att gälla efter att ett viss period från den rättsligt relevanta händelsen. Händelsen kan exempelvis vara en brott, då en fordran uppstått alternativt ett beslut fattats.[1]
I modern västlig lagstiftning måste enstaka laglig aktion ske inom en viss, i varenda enskild team, bestämd tidsperiod. Om kravet framställs på grund av sent äger preskription skett, vilket innebär att mål inte kunna fullföljas inom den jurisdiktionen.
För brottmål innebär detta att allmänna åklagaren måste väcka åtal inom viss tid. Tiden varierar samt i allmänhet är den bestämd beroende på hur allvarligt brottet är. inom vissa länder, de anglosaxiska, kan den misstänkta dömas i sin frånvaro, in contumaciam, vilket innebär för att avbrott från preskriptionen skett medan detta i andra länder, dem kontinentala, ej är möjligt.
Preskription från brott
[redigera | redigera wikitext]Preskriptionstider i Sverige
[redigera | redigera wikitext]För brottmål handlar preskription om icke-utövande av statens rättighet för att straffa, var straff uteblir på bas av ett viss tids dröjsmål för att åtala alternativt verkställa utdömd bestraffning.