Italienska fronten första världskriget

When the war broke out in , the Apennine Kingdom remained neutral despite its alliance with Germany and Austria-Hungary. In the months to follow intense debate arose as to the rights and wrongs of entering the war. The Entente also aimed at an alliance with the government in Rome. The haggling and manoeuvring for favourable conditions and partnerships ultimately culminated in Italy joining the war against the huvud Powers from May onwards. The hostilities between Italy and the Central Powers were bitterly waged on both sides. The gains in territory thereby achieved by the opposing armies, often moreover involving impassable, mountainous terräng, remained mostly slight. While the Habsburg Monarchy dissolved within a few days at the end of October , the Italian military forces attacked nära Vittorio Veneto on October 23, , ultimately forcing a ceasefire. Through errors in communication on the part of the Austro-Hungarian army high command, Italian formations were also able to take prisoner some , soldiers of the Habsburg army.

Slaget vid Piave utspelade sig från den 15 juni till den 23 juni på den italienska fronten under första världskriget mellan Italien och Österrike-Ungern. Detta slag var på Österrike-Ungerns initiativ.

Bakgrund

När Tyskland tog över tillfälligt på Isonzofronten i oktober (Tolfte Isonzoslaget eller slaget vid Caporetto), blev italienarna jagade på flykten utan större strider. Frontlinjen flyttades från att gått utmed Isonzofloden till att gå utmed Piavefloden, en ändring på cirka kilometer.

Italiens armé

Italiens armé var svårt åderlåten så franska och brittiska divisioner fick skynda till hjälp för att få fronten stabiliserad. Befälhavaren Luigi Cadorna fick sparken under Caporettoslaget och ersattes av Armando Diaz. Diaz lade nu resurser på att stärka armén och Piavelinjen.

Österrike-Ungerns armé

Österrike-Ungern var också slitet efter striderna men hade åtminstone fått loss trupper från striderna mot Ryssland som hade upphört år Generalstabschefen von Hötzendorf hade fått sparken av kejsaren Karl I. Ny generalstabschef var Arz von Straussenberg.^[3] vo

•

Slaget vid Vittorio Veneto

Slaget vid Vittorio Veneto var ett slag på den italienska fronten under första världskriget och pågick mellan den 24 oktober och den 3 november Det utspelades i norra Italien och bidrog till Österrike-Ungerns besegrande. Det var dessutom det sista slaget för kejsardömet som strax efter skulle falla helt och hållet. Initiativet var Italiens.

Bakgrund

[redigera | redigera wikitext]

Italienarna ansåg, trots famgången från slaget vid Piave, att de inte var i skick att anfalla, de skulle bara klara en offensiv till och misslyckades den, var de dömda till undergång. Även om det inte skulle bli så allvarligt, så var det så den italienska ledningen tänkte. Tyskarna började nu förlora mer och mer på västfronten och ententen krävde att Italien utnyttjade centralmakternas sårbarhet. I synnerhet med tanke på att Österrike-Ungern gick till reträtt, så borde italienarna följa upp detta.

Men så hände det saker på olika fronter. De allierade slog sig genom fronten kring Thessaloniki i Vardaroffensiven och tog sig upp via Serbien. Österrike-Ungern började falla ihop som ett korthus, allt skulle gå fort. Den 6 oktober utropades en ny stat - Jugoslavien. Den 1